historien om rond 


ROND 1, ”Höstceremoni”, 10 aug -22 sep 2003

 

Rond föddes ur en längre tids samtal mellan mig och två vänner, Anders Angel och Anders Nilsson. Hösten 2003 flyttade jag och Anders Angel till Malmö, där vi satt på stans caféer och lade upp planer. Utöver självkännedomskurser pratade vi även om att uppträda med symbolisk teater. Vi lät kursidén falla och koncentrerade oss på den senare idén. Jag hade precis läst en kurs på Karlstads Universitet i Ekosofi. Den kunskap jag fått med mig därifrån stämde in på de tankar som både Anders och jag närt länge.

När inte längre tekniska och politiska lösningar räcker för att rädda miljön och människan, vad finns då att tillgå? Texterna och samtalen på Ekosofikursen talade om ett tredje steg: myterna, riterna och poesins nivå.

Hur kunde jag och Anders gestalta detta? Vi ville föra in naturen i staden. Vi ville hitta till ett uttryck som innehöll både konst, ande och politik. Jag tänkte på shamanen som arketyp, en gestalt som representerar alla dessa tre och även helande och naturkontakt.

Vi lekte med performancebegreppet och insåg att det rymde våra drömmar. Vi skrev ihop vårt första manifest;

 

Föra in naturen i staden. / Få med årstiderna, det cykliska. / Utforska shamanen. /Få med självkännedom.

Utforska det icke-hierarkiska, bortom dualism.

Utforska mötet mellan ande, konst, samhälle. /Ifrågasätta rådande strukturer.

 

Vi bestämde oss för att ha vår premiär på Lunds Kultur-natt med en höstceremoni. Vi kallade oss för Mylla. Gräsmattan under lindarna vid fontänen på Clemens-torget blev vår scen. Det känns lite som ett naturtempel där, med träden som pelare och lövverket som tak.

Den 22/9 var det höstdagjämning, när natt och dag är lika långa. Det är ett tillfälle att samla ihop det som varit under sommaren och förbereda sig för en ny period. Kulturnatten var den 20/9 så det passade bra att ha en höstceremoni då.

 

Höstceremoni” inleddes klockan 21 med att vi spelade på varsin djembetrumma, med två brinnande facklor nerkörda i marken bredvid oss. Ett par minuter senare hade ett femtiotal människor samlats runt oss, och de flesta stannade under de drygt tjugo minuterna som ceremonin höll på. Jag gjorde en elddans med en stav som brann i bägge ändar, vi turades om att trumma, vi läste ett par höstlika dikter, Anders gav gulnande löv till publiken efter att ha lyst på löven med ficklampa, och jag sjöng ett par kraftsånger om jorden. Vi bjöd även på nybakat bröd, och bad folk att tänka på något som de ville bjuda in i sitt liv, för varje brödbit de åt. Sedan tände vi en eld i en liten järnkittel och bjöd folk att gå fram och kasta en bit bröd på elden, som en symbol för vad de vill lämna bakom sig och bränna upp.

Det var en spännande premiär för oss, speciellt kul var det att så många tog del i brödceremonin.


ROND 2, ”Att böja en linje”, 23 sep -24 okt

                          

                                Från ögonblicket vi föds

                               skrikande in i denna värld,

Till den stund/ Då vi åter tar till skriket

Och genomträngande/ Ropar Stopp!

Bankas våra liv platta,/Till raka linjer

Sakta/Och med oändligt tålamod

Återfår livet sin rundning

För att en dag/Åter bli en cirkel


Redan första veckan i september hade vi börjat skissa på vår nästa performance. Vi ville gestalta en dikt jag skrivit, om att vi föds som cirklar men blir bankade platta till linjer av omvärlden, och inte förrän vi ropat vårt stopp kan vi börja återfå rundningen. Denna gång tänkte vi skapa något som liknade en föreställning, med flera symboliska ”bilder” som skulle beskriva diktens innehåll.

Vi skrev också ihop vårt andra manifest;

 

I kontrast till samhällets räta linjer, vill vi undersöka Naturens cykliska geometri./ Vi vill skapa mötesplatser och dialog, överraska och ifrågasätta invanda mönster.

Vi tror att det finns ett samband mellan inre och yttre miljö, att det jag gör mot mig själv påverkar min omvärld, och omvänt att det jag gör mot min omvärld påverkar mig själv. Därför vill vi utforska människans förhållande till sig själv och till sin omgivning.

 

I St. Johanneskyrkan i Malmö mötte vi Pelle, kyrko-herde där, med ett förflutet som punkare och med ett intresse för performancekonst. Han tyckte om vår idé och föreslog att vi skulle uppträda på deras Nattkyrkoprojekt.  De hade öppet hus på fredagskvällar med café och olika konstnärliga arrangemang. 

Ännu hade vi inte hittat ett namn som vi var nöjda med. Men i slutet av september, när vi satt på en solig bänk i Rörsjöstaden, bestämde vi oss för Rond. En rond är en mänsklig cirkel; som en boxningsrond, eller en rond man gör på sjukhusavdelningar. Något runt, cykliskt, det var ju det vi ville betona vikten av. Alltså var vi Rond, performancegruppen Rond, och vi gjorde ronder. Nu skulle vi göra rond 2 och den fick namnet ”Att böja en linje”.

Till ”Att böja en linje” behövde vi vara tre personer och Anders Nilsson, som bodde i Göteborg, hade inte möjlighet att vara med, så vi bestämde oss för att hitta någon ny. Min vän Daniel Staley, som jag lärt känna när vi gick Fridhems teaterlinje på nittiotalet, blev vår tredje medlem.

Anna, präst och ansvarig för Nattkyrkan i St. Johannes, bokade in oss den 24/10. De sista dagarna innan den 24:e övade vi vid flera tillfällen i kyrkan. Vår föreställning tog form och färgades av nya perspektiv från Daniel. Sättet vi arbetade på kändes lustfyllt och kreativt. Under varje repetition kom nya idéer och vändningar, ibland blev jag stressad av att inte ha en bestämd form, men det skulle visa att just detta blev vår specialitet. Varje föreställning av ”Att böja en linje” kom att se olik ut. Dels beroende på platserna vi uppträdde på, och även på vart vi själva befann oss i våra liv.

Som vi förstår performancekonst spelar man inte en roll som i teater, utan man är sig själv, om än delvis ”förändrad”. I de mer föreställningsartade performances vi gjort jobbar vi med en slags symbolisk teater eller fysisk teater. Vi utgår inte från karaktärer eller roller då heller, utan vi gestaltar bilder.

 

Den 24/10 uppträdde vi två gånger i St. Johanneskyrkan, klockan 21 och 22. Föreställningen visar många bilder, men sammanfattningsvis handlar det om en människas liv. Efter en inledning av Anders, när han rör sig med ett rött skynke, läser jag och Daniel diktens ord högt och möts i ett famntag. Vi klär Anders i en träningsoverall och visar honom världen. Han förs till en motionscykel, där vi lär honom att cykla. När han tröttnar vänder vi cykeln i nya riktningar och får honom att cykla igen. Till slut ger han upp, då gör Daniel och jag en koreograferad dragkamp med rep, där diktens ord upprepas. Till slut hamnar repet runt Anders, han skriker ett ”stopp” och tar sig fri.

De symboliska gesterna i föreställningen växte fram på olika sätt, vissa talade vi om först, andra föddes i stunden eller som logisk fortsättning på en tidigare rörelse. Vi ville gestalta något specifikt, men också med öppning åt andra tolkningar. Kyrkan var en fantastisk plats att uppträda i, med nästan oändlig rymd.

 

 

ROND 3, ”Levande”, 25 okt-13 dec

 

Under november och december träffades vi flera gånger på restaurangen La Couronne och spånade på nya idéer. Vi skrev vårt tredje manifest;

 

Vi utforskar oss själv och samhället. /Vi är trötta på begreppen bra och dålig kultur./Vi vill pröva, utforska. Uppleva, inte döma./ Processen är vår väg. Inget blir färdigt./Vi vill jobba för att förena kultur, konst, andlighet och politik./Vi vill verka mellan trygghet och frihet. /Vi böjer linjer och bygger cirklar.

 

Men det var först när jag och Daniel satt på en pizzeria, en av de sista dagarna i oktober, som rond 3 föddes. Vi hade pratat om skyltfönster och skyltdockor, kommers och livet. Att vi kan stå och titta på kläder i ett fönster om det är på en docka, men vad händer om det skulle vara människor där med butikskläder på sig. Kunde vi väcka samtal om hur vi relaterar till varandra genom att själva vara i ett skyltfönster istället för dockorna? Vi bestämde oss för att försöka, och gick runt i några butiker kring Gustav Adolfs torg och undersökte intresset.

 

14/11 uppträdde vi med ”Att böja en linje” igen, nu på Hedmanska gården, under ett ”Ord på scen”-arrangemang. Vi kände att föreställningen växte och blev bättre.

6/12 var en solig, vintrig lördag. Då uppträdde vi fyra gånger med ”Att böja en linje” bland julklappshandlarna på Gustav Adolfs torg. Folk stannade till en stund, vissa under en hel föreställning, men de flesta mest passerade givetvis. Ett äldre Malmöpar gav oss en oförglömlig kommentar. ”Kan det va’ en svensexa?”, undrade mannen. Kvinnan svarade: ”Det får man väärkligen hoppas.” Efteråt blev vi intervjuade av Elin Fjellman från Sydsvenskan, som vi bjudit dit. Artikeln om oss kom in i tidningen i samband med rond 4.

 

Men Rond 3 var inte gjord än. Den 13/12 blev den äntligen av, under namnet ”Levande”, på designbutiken Robert & Blad som då låg vid Davidhallstorg. Daniel hade kommit i kontakt med ägaren på en fest och hon ställde upp med ett skyltfönster och kaffe. Vi satt där mellan klockan 12-14 och samtalade över några koppar kaffe, medan det ösregnade utanför. Publiken var knappast stor. Ett par vänner, ett fåtal kunder och några som bara råkade gå förbi i regnet fick se vår performance.

Varför satt vi där i ett par märkligt skurna designskjortor och fikade? Dels utforskade vi performancebegreppet, dels utforskade vi oss själva och följde en impuls att förverkliga en idé vi fick. Efteråt hade vi ett intressant samtal med en skeptisk konstnärsvän. Hur som helst var det en spännande upplevelse att som oss själva, privata, utforska något offentligt. Både vår stadsmiljö och vårt sätt att förhålla oss till varandra.

 


ROND 4, ”Trädläkningsceremoni”, 5 jan -17 jan 2004

 

Året började med en artikel om oss och den kommande rond 4 i Dygnet Runt, Sydsvenskans fredagsbilaga. Idén att vi skulle göra en trädläkningsceremoni föddes efter att vi läst en artikel i just Sydsvenskan. Den handlade om ett dåd som en väldigt stor hängbok i Magistratsparken utsatts för. Någon hade skurit av barken runt hela stammen, ett brett band på ett par centimeter. Detta är tillräckligt för att döda ett träd, vattnet tas nämligen upp i kronan genom ytterbarken. Lyckligtvis utfördes det ett ”medicinskt” läkande någon dag efter, i form av ett slags ”träd”-bandage.

 

Men vi kände att vi ville göra något också. Vi såg trädet som en symbol för det sårbara i vårt samhälle. Vi rörde oss i ett gränsland med vår rond, denna gång var det en blandning av politisk manifestation, andlig ceremoni och konstinstallation. Lördagen den 17/1 var en grå och fuktig dag, men utan regn eller snö. Vi möttes hemma hos Anders för en kort genomgång, innan vi tillsammans cyklade till Magistratsparken. Strax efter klockan ett började vi ”Trädläkningsceremoni”. Runt trettio människor deltog i hela eller delar av ceremonin.

 

Jag höll ett inledningstal där vi förklarade vår intention. Sedan gjorde jag och Daniel en stillsam kontakt-improvisationsdans medan Anders läste en dikt, vi trummade, jag sjöng några kraftsånger och så läste vi ett par texter till. I två moment bjöd vi in publiken. Först fick de gå fram till trädet och lägga sina händer på det för att ge det kraft, sedan kunde de göra tum avtryck med grön färg på en målning av ett träd med nakna grenar, som en symbol för tilltron till att trädet skulle överleva.

Vi upplevde att vi skapade en möjlighet för folk att dela och uttrycka några av sina känslor inför det som hänt med trädet. Men också som en slags manifestation mot destruktivitet och för livet.

Trädet överlevde och står där än, med grönskande magnifik krona, som ger svalkande skugga under varma sommardagar.

 

 

ROND 5, ”Frihet”, 18 jan-16 maj

 

Från och med februari började vi träffas och dansa frigörande dans en gång i veckan, vilket blev en mötes-plats för att dela var vi befann oss i livet och utforska vårt vidare samarbete. Efter att ha dansat hade vi ett lyssnande samtal, där vi talade en i taget utan att avbryta varandra, en såkallad ”sharing”.

I januari mötte jag två studentpräster i Lund, som utan att ha sett något av vårt arbete, tyckte att det lät så spännande att de beställde en performance av oss. Det skulle vara till en studentkväll på temat frihet, i Domkyrkans krypta. Sakta växte föreställningen ”Frihet” fram, med inspiration av bl.a. de fem rytmerna man dansar i frigörande dans. Dansen går genom en intensitetskurva från flödande rörelser till större intensitet med stackato o kaos rytmer, till lugnare lyriska rörelser o sist stillhetens rytm.

 

Den 3/3 uppträdde vi på AF-borgen i Lund med ”Att böja en linje”. Det var en kväll anordnad av Poeternas Estrad, med Bob Hansson som huvudnummer. Lokalen var därför fullsatt och vi var först på scen. Det var härligt att spela för en större publik, som dessutom kändes öppen och nyfiken.

I mitten av mars tog ”Frihet” form, vi vidgade begreppet till att tala om frihet och kärlek. Vi utgick från ett tiotal email som Daniel skrivit till en tidigare engelsk flickvän. I de personliga breven fann vi något allmänmänskligt. En kväll när jag låg och vilade, kom det en hop bilder till mig om hur vi kunde skapa spänning och rörelse med texten. Jag och Daniel skulle dansa kontaktimprovisation tillsammans, sedan när han började läsa texterna skulle jag fortsätta dansa runt honom, mer och mer på honom, för att tillslut klättra på och bli buren av honom.

Jag bjöd in min bror Magnus att komponera musiken till dansen. Vidare kom Anders med den smått geniala idén att spela munspel via en dammsugare.

 

Den 23/4 uppträdde vi för första gången med ”Frihet”, då på Folkets Hus i Sofielund, Malmö. Arne Nilsson gjorde där ett väldigt bra jobb med att få dit olika intressanta artister.

Den 16/5 gjorde vi så ”Frihet” i Domkyrkan, på ett Söndagskväll i kryptan-arrangemang. Det är en tradition sen tiotals år, att ha studentgudstjänst på söndagkvällen med inslag av artister eller föredragshållare som förhåller sig till olika teman.

Även om vi använde dammsugare och elektronisk musik, kändes det som vår performance passade i lokalen, och som del av den ceremoni som prästerna skapade. Efteråt var vi med på ett samtal om kvällens tema i student-prästernas lokaler. Det var första gången vi hade ett riktigt samtal med vår publik och det väckte mersmak.

 



ROND 6, ”Dömd att älska”, 1 sep-19 nov

 

Vi började hösten på La Couronne den 1/9. Det kändes skönt att sitta ner tillsammans igen efter en lång sommar. En ny tid började, jag var på väg att flytta till Göteborg och Rond skulle börja sitt andra år.

Vi träffades igen den 15/9, för att dansa och titta på Galleri Rostrum, där vi skulle ha en retrospektiv utställning veckan därpå. Galleri Rostrum, som ligger på gamla väster i Malmö, hade ett inslag som de kallade Art After Work, där poeter, performanceartister m.fl. fick använda lokalerna under en kväll.

Vi hängde upp foton och texter från våra föreställningar, tryckte upp en historik som jag skrivit samman och ställde dessutom ut de föremål vi använt; motionscykeln, dammsugaren och klädesplagg.

Den 21/9 uppträdde vi med ”Att böja en linje” och ”Frihet”. Arrangemanget pågick mellan 17-21 och jag avslutade kvällen med en diktuppläsning. Det var ingen stor tillströmning av publik, men merparten av de fyrtiotal som kom stannade större delen av kvällen, och gav mycket fin respons. Det var en mäktig känsla att samla ihop och visa upp allt vi gjort under ett års tid.

 

Några dagar senare flyttade jag till Brännö, en ö utanför Göteborg. Det var där vi möttes nästa gång, första helgen i november, för att planera Rond 6. Vi hade blivit inbjudna att vara med igen på ett av Johanneskyrkans Nattkyrkoarrangemang. Temat vi fått oss tilldelat var Domen. Redan i februari hade vi pratat om att göra en rond på temat handikapp, eller inre och yttre förtyck. Om alla som inte passar in i samhället, som döms av sig själva och andra, och anses vara handikappade på något vis. Och hur de kan ta tillbaka makten över sina egna liv. Tidigare hade först Anders, och sedan Daniel varit i fokus, nu var det min tur. Jag skulle vara den ”missanpassade” och de skulle försöka slå mig till lydnad och tystnad. I slutet av september skrev jag en text om att vilja bli accepterad för den jag är, som vi bestämde oss för att använda. Jag skulle framföra texten medan de försökte hindra mig.

 

Under första helgen i november sammanfogade vi de olika idéer vi spånat fram. Vi insåg att vi funnit en bra form för vårt samarbete. Att börja med att dansa, därefter en ”sharing” om var vi befann oss, och sedan börja jobba konkret när vi fått ett möte tillsammans. Några tydliga hållpunkter arbetade vi fram, men det var först dagen innan uppträdandet, när vi möttes i Malmö, som bitarna föll på plats. Det kändes som om ”Dömd att älska” skapade sig själv den kvällen. En intuitiv och kraftfull process.

Vi träffades i Johanneskyrkan på kvällen och repade ett par timmar efter dans och sharing. Det var spännande att återigen arbeta i det stora kyrkorummet.

Den 19/11 uppträdde vi två gånger, kl. 21.30 och 23.30. Första gången kom det ca 30 personer, den andra gången bara ett fåtal.

 

Efter att ha stått i en cirkel tillsammans, leker vi blindbock. Det är jag som tar. Elektronisk dubmusik spelas på hög volym. Leken urartar, jag blir arg och börjar framföra texten. Anders och Daniel kittlar och retar mig. Igen urartar det. Anders plockar fram ett plockepinn i jätteformat och vi börjar spela. Jag vinner, men de tar pinnarna ifrån mig och slår på mig med dem. Jag fortsätter försöka förmedla texten. Tar en vit kudde till skydd. De fäller mig till marken, jag rullar undan och de slår på kudden istället. Slagen ekar i kyrkan. Jag tar fram en liten vattenspruta och sprutar dem i ögonen. De stannar upp. Jag binder röda bindlar för deras ögon. Jag framför hela texten i lugn och ro. De släpper sina pinnar och tar av bindlarna. Så möts vi i en cirkel igen.

 

Vi hade ett samtal efter första uppträdandet, som prästen Katarina ledde. Det kändes bra att möta publiken, och som Daniel sa efteråt, performancen slutade inte förrän efter det samtalet. Vi kände det som om vi tagit ett stort steg framåt med ”Dömd att älska”. Rond var inte längre ett tillfälligt projekt, utan det kändes som om vi var i början på ett långt samarbete.

 


ROND 7, ”I väntan på allt”, 17 feb 2005-3 mars 2006

 

Första gången Rond möttes 2005 var i februari. Vi dansade en kväll på studiefrämjandet och började lägga upp planer för det nya året. Sedan sågs vi inte igen förrän i april, inför en fest med Drift, ett nystartat nätverk för dans, performance och annan kultur i Malmö. Vi träffades för att dansa och repa den 6 och 7, festen var den 9.

Klockan 19 inledde vi Drift-kvällen med ”Att böja en linje”. Det var första gången vi uppträdde i en riktig teaterlokal, i en såkallad ”blackbox”. Det gick riktigt bra och var uppskattat av den lilla publiken. Anders cyklade sig helt slut på motionscykeln och dragkampen mellan mig och Daniel lämnade röda märken på armar och händer. Vi fick äran att också avsluta kvällens uppträdanden, vid 21.30, med ”Dömd att älska”. Då hade publiken växt till drygt hundra personer och vi var rejält uppladdade. Misshandeln av mig gick vilt till och jag fick en rejäl snärt på vänsterhanden av Anders plockepinn-käpp, som gav upphov till första blodvitet i Ronds historia. Föreställningen var hellyckad och publikens respons var väldigt positiv.

 

Den nya ronden började ta form i mars under ett samtal mellan mig och Daniel. Vi talade om män, sorg och ensamhet, och upptäckte att vi hade många tankar och känslor kring dessa teman. Många kvinnor har visat ett tydligt avståndstagande från det patriarkala samhället, medan vi män precis börjat förstå hur det fungerar. På många sätt lever vi män fortfarande kvar i det gamla samhället som bygger på manlig dominans, där allt avvikande förtrycks. Vägarna vi män måste gå för att hitta sannare kontakt med oss själva och andra är nästan helt otrampade.

I maj ledde jag och Anders en workshop på Ystad teatergymnasium om performancekonst. Det var en spännande upplevelse som gav mersmak; att leda ett samtal och några övningar med en skolklass om performance och vår grupp Rond.

 

Nästa gång Rond möttes var första helgen i augusti. Då hade vi två heldagar med frigörande dans, massage i gröngräset, sharing och spånande inför hösten. Under massagen kom en äldre kvinna fram till oss medan Anders och Daniel höll på att massera mig. Hon frågade vad vi gjorde, Anders svarade att vi gav massage, när hon inte verkade förstå sa han: - friskvård, vi håller på med friskvård. - Är han sjuk? frågade tanten då. Det blev ett spännande samtal efteråt utifrån hennes frågor. På sätt och vis är vi ju alla sjuka i det här samhället, eller är det kanske samhället som är sjukt?

Vi diskuterade att uppträda igen på kulturnatten i Lund då Rond skulle fylla två år. Något uppträdande blev det inte, men ännu ett spännande samtal. Vår tanke hade varit att sitta ner på marken i en cirkel och hålla varandra i händerna på olika ställen i centrala Lund. Vi kunde dock inte enas om hur mycket vi skulle engagera omgivningen, och på vilket sätt. Men vi blev överens om att massage och mänskliga cirklar är ett bra inslag i stadsmiljö.

 

Under hösten var det väldigt lugnt på Rondfronten. Nattkyrkan i Johanneskyrkan bokade in oss för vår tredje föreställning där, våren 2006. 1/11 spånade jag och Daniel på restaurang Botulfs i Lund, runt Nattkyrkans tema Öken. Den 2/11 dansade vi alla tre, skrev spontanpoesi och lade en grund för rond 7. Vi höll fast vid manlighets- och ensamhetstankarna, som vi upplevde passade utmärkt till ökentemat. Det blev en hel del improviserande med det vi spånat fram. Vi lekte med gamla teaterövningar, danstekniker och andra infall vi fick i stunden. Vi skulle gestalta tre mäns oförmåga att kommunicera med varandra i tv-soffan framför sportextra. Inte alls som ett dråpligt skådespel, utan som ett slags rörelse- och röstperformance.

Efter jul- och nyårshelgen började vi planera våren för att hinna ses tillräckligt mycket för att få färdigt föreställningen i tid. I januari döpte vi Rond 7 till ”I väntan på allt”. Under februarimånad repade vi några gånger, och sedan ett par hektiska kvällar i början av mars innan uruppförandet av Rond 7.

Den 3/3 uppträdde vi kl.22 med ”I väntan på allt” i Johanneskyrkans Nattkyrka. Äntligen kom det lite mer publik, det var nog dryga 50 personer som såg vår föreställning.

 

Föreställningen börjar med en slags invigning. Ett blått band är draget runt en soffa och ett soffbord, vilket Anders klipper av med en sax han får av Daniel. Därefter sätter vi oss i soffan och för varsin monolog. Först lugnt och med pauser, men efterhand mer och mer i mun på varandra, och slutligen skriker vi rakt ut. Våra teman är helt skilda; Daniel berättar om en dråplig middag med sina föräldrar, Anders om en hund han ljög om att han hade när han var liten, och jag om mina tankar kring en kärleksrelation som tagit slut.

Efter några skrikutbrott reser vi oss och börjar gå runt i rummet som släcks ner. Vi rör oss mellan tänkta punkter på golvet i raka linjer, medan vi ord för ord upprepar meningen: ”Det är inte lönt att du försöker kontrollera det här”. Samtidigt flyttar vi ett glas, en tillbringare och soffbordet mellan dessa punkter. Tempot ökas och vi springer till sist. Jag skriker: ”Släpp taget!”, och så gör vi det. Under några minuter dansar och rör vi oss i mörkret, från lugna rörelser till vild dans och sedan ner till stillhet. Sakta sätter vi oss i soffan och ljuset tänds. Bordet har nu hamnat framför soffan med glaset och tillbringaren på bordet. Det hela avslutas med att jag häller upp vatten i glaset, och sedan dricker vi alla ur glaset efter varandra.

 

ROND 8, ”Män, sorg och ensamhet”, 29 april 2006-

2 mars 2007

 

Den 29/4 uppträdde vi för första gången i Göteborg. Anders hade förhinder så Daniels bror Mattias hoppade in i hans ställe när vi gjorde ”Att böja en linje” där. Vi deltog i en vernissage för en utställning som några bekanta i konstprojektet Tomma Rum anordnade. Lokalen var Göteborgs stadsbibliotek, vårt uppträdande var i bibliotekets foajé. Platsen passade oss utmärkt och det var mycket folk som stannade upp i boklånandet för att titta på föreställningen.

Nästa organiserade träff blev under sommaren, vid havet i Malmö. Vi dansade och spånade på gräsmattorna nära Ribban, några dagar i slutet av juli. När det blev för varmt dansade vi i skuggan av några stora träd. Idéer som fötts inför Göteborgsuppträdandet, då vi funderat på att göra om ”Att böja en linje”, blev tydligare. Vi ville jobba vidare med mäns känslor och frågan om hur man kan väcka män som anser sig ”färdiga”. Vi pratade även om Ronds framtid, var är vi om fem år? Den sommaren var jag även med i Tomma Rums konstprojekt, vi höll till i en skola i närheten av Bromölla och målade, musicerade och umgicks.

 

Den 6/10 möttes Rond åter i Göteborg. Daniel och Anders kom upp över en helg, och vi uppträdde med ”I väntan på allt” på Kulturnatta. Emma Ströde från Tomma Rum projektet hade bjudit in oss till Kollektiv-verkstan vid Röda sten. Vi hade liten tid på oss att komma i stämning och lokalen var rätt trång för vår performance, men det gick bra.

Runt julen sågs vi ett par gånger för att få struktur på nästa rond som skulle bli av i Johanneskyrkan i mars, på temat Orka. Vi sökte pengar från Svenska Kyrkans kulturfond, men fick avslag.

Inför föreställningen hade vi en affisch uppsatt i kyrkan under ett par Nattkyrkan-kvällar. Affischen inbjöd besökarna att skriva ner sina tankar och historier kring orden män, sorg och ensamhet. Prästen i kyrkan vidarebefordrade texterna till oss, och berättade även att temat gett upphov till flera intressanta samtal. Dessa texter gav oss inspiration när vi jobbade fram föreställningen, under ett par träffar i februari och två dagar i mars.

Den 2/3 uppträdde vi med ”Män, sorg och ensamhet” kl. 2130 i Johanneskyrkan, för ca 50 åskådare. Prästen Katarina Waarning inledde kvällen med en kort presentation av temat, därefter släcktes ljuset ner helt. Publiken var placerad längst fram i kyrkan med ryggarna mot altaret.

 

Vid kyrkans ingång hörs melodin Broder Jacob från en speldosa. Ljudet ersätts av kvävda stön och skrik som ökar i styrka. Därefter dras jag och Anders på en filt av Daniel, vars överkropp lyses upp av en ficklampa han fäst i byxorna. Vi har alla bara överkroppar. Det enda som hörs är Daniels flåsanden. Väl framme vid publiken tänder Anders en ficklampa och lyser på sig själv och mig. Daniel drar oss åt ena sidan och släpper filten som jag rullar in mig i. Inne i filten deklamerar jag en dikt, varpå Anders masserar mig och vecklar ut filten. Några fler korta sekvenser eller bilder följde som gestaltade mäns ensamhet och sorg. Sista momentet är en sång som vi framför sittande i en ring med ett ljus i mitten.

 

 

ROND 9, ”Sleepwalkers”, 28 nov 2007

 

Ett inaktivt halvår följde, med viss återkommande dansträning. Framåt hösten var vi redo för något nytt. Rond 9, som vi kallade ”Sleepwalkers” på grund av den tidiga starttiden, var en installation i samma anda som ”Levande”.

Morgonen den 28/11 utforskade Daniel och jag det gemensamma offentliga rummet med lekfull dans- och rörelseimprovisation. Performancen pågick mellan klockan 08 till 09, vid utfarten från Malmö mot Lund. Vi interagerade med morgonpendlarna från gräsmattan bredvid McDonalds drive in. Det uppstod flera möten mellan dem och oss, några tog foton eller vinkade. En eller flera missförstod nog vad vi gjorde, för polisen dök upp strax efter att vi slutat. De hade fått ett tips om att några alkisar raglade omkring farligt nära bilvägen.

 


ROND 10, ”Vem är min granne?”, 5 december 2007- 10 maj 2008

 

Under vintern experimenterade vi med att bjuda in gäster till dansträningen. Vi kände oss trygga med formen vi skapat. Anders deltagande minskade alltmer p.g.a. föräldraansvar, jag och Daniel kände oss tveksamma till att bara vara två personer på scen, men så fick det bli. I vår nästa Rond, ”Vem är min granne?” var det bara vi som deltog. Anders var med någon gång på dansträningen, och hjälpte oss även med lite regi.

Vi spånade och byggde tankekartor med fokus på ansvar, skuld, anonymitet och medmänsklighet. Galleri 5, som vi samarbetade med inför denna Rond, var passande nog inhyst i bottenplanet på ett stort höghus. En perfekt plats att lyfta frågan om vem som är vår granne! Vi drog o slet med våra frågeställningar, fram växte ett allkonstverk; ett sprakande ljudspår, en närgående kortfilmsstudie av ett plågat ansikte och en klaustrofobisk dansinstallation.

 

Tre lördagar, 26/4, 3/5 och 10/5, gjorde vi ”Vem är min granne?” i ett tjugokvadratmeter stort rum på Klostergården. Publiken sitter och står i ena änden av det mörklagda rektangulära rummet. Filmen projiceras på hela motsatta väggen, en mörkröd studie av mitt ansikte under full utlevelse av hela känsloregistret i slowmotion. Det sprakande ljudet är öronbedövande, och först mot slutet av den drygt 10 minuter långa föreställningen tystnar det och övergår till en acapella version av låten Total eclipse of the heart. Jag och Daniel håller oss tätt intill väggen och utför en intensiv dansbrottning under ett vitt, vått lakan, som filmen delvis projiceras på. När ljuden och filmen slutar kommer vi ut ur lakanet och ser på varandras kroppar i projektorns vita ljus innan allt blir mörkt.

 

 

ROND 11, ”Trolleld”, 5 juni

 

I samarbete med Lunds Naturskyddsförening gjorde vi en eld o musikhappening vid Krankesjön, en halvtimmes bilfärd från Lund. Detta skedde på deras Naturnatt-arrangemang som de ordnar varje år för att fira sommar-natten. Vid detta tillfälle hade Anders möjlighet att medverka. Vi åkte ut till Krankesjön några dagar innan för att sondera terrängen och få inspiration.

Den 5/6 firades sommarnatten med bl.a. skådning av insekter, fladdermöss o fåglar, och korvgrillning.

När mörkret tätnat kom vi tre gående med sot i ansiktet, nynnandes Vem kan segla förutan vind? och med facklor i händerna. Vi rörde oss tungt, klumpigt och grymtade, som om vi vore troll. Vid en öppen plats där publiken samlats, bjöd vi på musik- och eldshow. Vi trummade, spelade didgeridoo, blåste eld o jag dansade med min brinnande stav.

 

 

ROND 12, ”Sommarnattens seende”, 16 januari -5juni 2009

 

Vi började det nya året med ett spännande samarbete på Skånes konstförening i Malmö. Projektet hette Interfab, och var en kulturfest med inslag av teater, dans, poesi-uppläsning och musik. Festen var den 16/1, och blev en mycket lyckad kväll. Rond uppträdde med "Vem är min granne?", nu med en mycket större vägg bakom oss o ca 150 personer i publiken. Det var annat än på det lilla galleriet i Lund.

Nästa uppträdande blev på Klubb Ont på Hedmanska gården, Malmö, 1/5. Även denna gång var det med ”Vem är min granne?” vi uppträdde, nu på en kulturmärkt vind genomkorsad av stora träbjälkar. Vi löste det rumsliga med att sätta upp ett vitt tyg som filmen projicerades på och som vi rörde oss framför. ”Brottningen under lakanet kunde tolkas som ömsom älskog, ömsom pågående mord. Känslomässigt gripande, om än svår recenserat”, skrev Niklas Åkesson på Klubb Onts hemsida.

 

5/6 genomförde vi en ny Naturnatt i samarbete med Lunds Naturskyddsförening, denna gång bara jag och Daniel. Stycket kallade vi ”Sommarnattens seende”. Vi började längst ut på en lång brygga och vandrade inåt land. Jag gick först med en fackla i handen och sjöng en stillsam natursång, Daniel följde efter, iklädd neutral vit ansiktsmask, spelandes på djembetrumma. Väl i land rörde jag mig runt bland publiken med min brinnande stav, medan Daniel fortsatte trummandet. Sist deklamerade jag en text, en slags hyllning till sommaren.

Vi gjorde även ett andra uppträdande senare på kvällen, vid lägerplatsen där vi uppträtt förra året. Det var en liten ceremoni för att fira sommaren, med inslag av näverlur, eldblåsning och trummor.

 

En cirkel är sluten; sex år efter vår första Rond, en höstceremoni inne i Lund, gjorde vi en sommarceremoni ute i naturen. Sedan dess har Rond varit i dvala, i väntan på nya äventyr.

 


LISTA ÖVER RONDS UPPTRÄDANDEN

 

2003

20/9   Höstceremoni, Kulturnatten, Lund

24/10 Att böja en linje, Nattkyrkan, St. Johannes, Malmö

14/11 Att böja en linje, Ord på scen, Hedmanska gården, Malmö

6/12   Att böja en linje, Gustav Adolfs torg, Malmö

13/12  Levande, Robert & Blad, Malmö

 

2004

17/1   Trädläkningsceremoni, Magistratsparken, Malmö

3/3     Att böja en linje, Poeternas Estrad, AF-borgen, Lund

23/4  Frihet, Sofielunds Folkets Hus, Malmö

16/5  Frihet, Studentprästerna, Domkyrkans krypta, Lund

21/9   Att böja en linje och Frihet, Galleri Rostrum, M-ö

19/11  Dömd att älska, Nattkyrkan, St. Johannes, Malmö

 

2005

9/3   Att böja en linje och Dömd att älska, MAF(Malmö Amatörteater Förening), Malmö

10/5  Workshop om performance, gymnasieskola, Ystad

 

2006

3/3   I väntan på allt, Nattkyrkan, St. Johannes, Malmö

29/4 Att böja en linje, Stadsbibliotekets foajé, Göteborg

6/10 I väntan på allt, Kulturnatta, Kollektivverkstan, Göteborg

  

2007

2/3   Män, sorg och ensamhet, Nattkyrkan, St. Johannes, Malmö

28/11  Sleepwalkers, vid McDonalds, utfart från Malmö

 

2008

26/4   Vem är min granne?, Galleri 5, Lund

3/5     Vem är min granne?, Galleri 5, Lund

10/5   Vem är min granne?, Galleri 5, Lund

5/6    Trolleld, Naturnatt – LNF, Krankesjön

  

2009

16/1  Vem är min granne?, Interfab, Skånes konstförening, Malmö

1/5  Vem är min granne?, Klubb Ont, Hedmanska gården, Malmö

5/6 Sommarnattens seende, Naturnatt – LNF, Krankesjön