VARA MED NATUREN-ATT TÄLTA

 

Mitt bästa botemedel mot Babylonsjukan är Naturen. Det finns så många kvaliteter i ett möte med henne. Och så många nivåer; en promenad i kvarteret, fika i parken, liten naturutflykt med lunchlåda, dagstur med brasa, övernattning i skogen, flerdagsvandring eller längre resa med tält. Mitt favoritsätt är att hitta en plats där jag kan slå upp tältet några dagar och göra utflykter därifrån. Det ska finnas vatten i närheten, gärna både att dricka av och bada i. I många sjöar kan en ta vattnet, koka det och sen dricka. Är det havsvatten har en saltet färdigt för pastan eller riset. Ett utedass är förstås också trevligt, men annars bra mark så en kan gräva hål för egen toalett. Ett extra plus är om det finns en by inom promenadavstånd, med affär och fik. Då behöver en inte bära med sig all mat och mobilen kan laddas. På en av öarna i Göteborgs skärgård har jag hittat en sån plats. Det är 20 år sen mitt första besök där, och det har blivit lite av ett sommarställe för mig. Många gånger har jag rest dit, ofta ensam, ibland med besök av en vän eller två.

 

 Jag slutar aldrig att förundras över hur många pryttlar jag har med för att få ett optimalt tältande, och nu pratar jag inte om dyra accessoarer från Naturkompaniet, utan olika småsaker jag samlat på mig. En behöver inte allt detta för första utflykten, det räcker långt med tält, sovsäck och något att ligga på; tak över huvudet, värme för natten och någon mjukhet för kroppen. Mitt lilla tvåmannatält har snart tio år på nacken och behöver bytas ut, men har varit en lättburen vän med sina blygsamma två och en halv kilon. Jag har en varm sovsäck som oftast blir mer ett täcke, då sommarnätterna sällan är kalla nog att behöva stänga dragkedjan. För att sova ordentligt ligger jag på en smal men tjock luftmadrass, då slipper jag oroa mig för ojämnt underlag. Någon slags kudde är bra, för mig har en tjock ylletröja blivit favoriten, som dessutom är bra att ta till om kvällen blir sval innan jag krupit ner i sovsäcken. Hur härligt det än är med nattens alla naturljud, föredrar jag att sova då, så öronproppar är alltid med. Ficklampan är också given, för att hitta hem när solen gått ner och för att sen finna mössan i tältet(det är stor temperaturskillnad att ha något på huvudet när en ska sova i tält). Beroende på väder har jag förstås med regnkläder, åtminstone en jacka, och underställ. Med underställ kan jag hoppa över jeans och nöja mig med ett par tunna linnebyxor. Vidare ett badlakan, shorts, något extra ombyte underkläder, gympaskor och helst ett par sandaler också.

 

Då lämnar vi huset och övergår till köket. Det gäller att hitta en plats som är skyddad för vind, inte ligger direkt på berggrund och gärna erbjuder viss skugga. På vissa platser kan det ta tid att samla ihop stenar till en eldstad, men det är det verkligen värt när man kommer tillbaka året därpå. Det finns en speciell glädje i att återvända till en egen eldstad, i att ha skapat något i naturen, kanske ett slags tecken på min existens. Stenarna är dels skydd mot att elden sprider sig, dels stöd för kastrullerna. Det blir ett litet äventyr att samla in dem, och förhoppningsvis ett konstverk, med koppling bak till våra äldre förföräldrar. Därefter är det dags att leta ved; helst torra, döda grenar som inte ruttnat, och gärna sitter kvar på stammen. Under tallar brukar jag alltid hitta bra ved. Även på enen finns det ofta döda grenar som brinner bra. Lite papper är bra att ha för att starta brasan, speciellt vid väta. Efterhand blir det en utmaning att klara det med vad naturen erbjuder; ljungkvistar och barr framförallt, men även gräs och löv. Jag försöker att alltid ha med en tändare i min ryggsäck, så att jag kan göra upp en eld när helst lusten faller på. Det är fascinerande hur en sån liten pryl är avgörande.

 

Ett trangiakök är en fantastisk grund för utematlagning; två kastruller och stekpanna är allt en behöver för att laga mat på eld, och vid regniga dagar kan en använda t-spritköket. Jag använder olivolja att steka i och ringla på sallad och smörgås. Elden och röken ger maten mycket smak, så det brukar räcka att ta med en örtblandning och något kryddigt som curry, paprika eller peppar. Campar en vid havet behövs som sagt inte något extra salt. En skål, kopp och sked passar till alla måltider, med komplement av en liten vass kniv att skära grönsaker och bröd med.

Visst har jag alltid med mobilen, olyckor kan hända, dessutom är det skönt att kunna välja att lyssna på någon bra musik eller podd när isoleringen blir stark, eller skogsduvornas läte för påträngande. Det är en konst att sätta på och av flygplansläge, kunna ringa någon en stund, och valet att inte göra det, ha luren avstängd ett helt dygn och bara vara med sig själv, platsen och eventuella varelser en möter där och då. Ibland är största utmaningen att överhuvudtaget komma ut genom dörren. Samla ihop alla saker, lita på väderleksrapporten, och ta den där pausen från tv-serierna.  Jag har aldrig ångrat mig.