I år har våren varit ovanligt sen, kylan har dröjt kvar och även när solen tittat fram har vindarna oftast varit bitande kalla. Men sakta blir det varmare och äntligen har det gröna börjat spira. Jag har gjort Ramslökssmör, druckit björksaven och bidat min tid.
Minns hur jag förra året fann en liten plats i Slottsskogen, nära älgarnas inhägnad, där det växte så många olika ätliga vilda växter att jag såg framför mig hur jag ringlade ut olivolja och vinäger, strödde salt, och sen bara kröp runt och tuggade i mig.
I buskar och träd sjunger äntligen fåglarna och ekorrar klättrar på stammarna. Vi är inne i en expanderande tid, omväxlande och omtumlande. Det är på många sätt en härlig tid, med värmande sol, leende ansikten och saven som stiger i naturen. Samtidigt är det en period av seglivade förkylningar, vårdepressioner och det intensiva aprilvädret. Skiftningarna är plötsliga, snabbt kan solskenet ersättas av iskalla vindar och frostnätter.
Vi befinner oss i en tid för öppnande, men vi behöver tänka på att bevara grundningen och uppmärksamheten. Inte släppa alla lager skydd på en gång, härbärgera vårflödet inom oss, låta det nya gro i sin egen takt.
Runt den 30 april infaller Beltane, eller Valborg som är det kristna namnet på högtiden. Året är enligt flera gamla traditioner indelat i 8 högtider eller eldfester, varav Beltane är en.
För mig är dessa högtider ett sätt att få närmare kontakt med naturens - och mina egna skeden. Genom att stanna upp vid dessa åtta tidpunkter får jag perspektiv på mitt liv. Från dessa traditioner, främst den keltiska, får jag symboliska teman att fokusera på och hämta kraft och lekfullhet ur, när jag betraktar mitt liv och naturen.
Firandet av Beltane markerar början på sommaren. Namnet är gaeliska och betyder Bels eld, eller skinande eld. Bel är namnet på en keltisk solgud. Det främsta temat vid denna högtid är fruktbarhet. Naturens fruktbarhet, djurens fruktbarhet och människans fruktbarhet. I gamla tider handlade det om liv och död; slog skördar fel eller djurkullar uteblev, ledde det till svält.
I keltiskt firande gestaltade man befruktningen av naturen. Guden som vaknat till liv vid vårdagjämningen i form av den Gröne mannen (ungefär som Dionysos) förenas med den eviga Gudinnan och ger liv till jorden. Majstången, som vi i Norden reser först vid midsommar, är en symbol för den heliga fallosen, som kläs med blommor eller färgglada band representerande Gudinnan. Det var tradition att älska utomhus denna natt för att försäkra sig om god skörd, och kanske inte alltid med sin äkta make/maka. Denna tradition i Europa sägs ha fortgått fram till den protestantiska reformationen på 1500-talet, åtminstone på landsbygden.
Även hoppandet över eldar är kopplat till fruktbarhet, antingen man ville locka till sig en respektive eller försäkra sig om en säker födsel. Boskapen fördes mellan eldarna, genom röken, eller över askan för att rena dem och främja mjölkproduktionen.
Liksom vid Samhain/Halloween, som är ett hedrande av döden och Beltanes motsats, är slöjorna mellan världarna extra tunna. Världarna möts och förenas. Det är en tid för magi, när älvorna återvänder från sin vintervila, och Älvdrottningen sägs rida i natten för att locka folk till Älvriket.
Aprilmånads träd är enligt kelterna hagtorn, symboliserande kärlek och fruktbarhet. I både nordisk o keltisk tradition har det ansetts heligt och som väktare av vattenkällor och dammar. I norden utfördes ritualer i hagtornslundar. Växten har även kallats "hjärtnäring", blommorna o bladen har länge använts som hjärtmedicin, de vidgar kranskärl o är kramplösande. De vita hagtornsblommorna hjälper att öppna våra hjärtan för att ta emot kärleken och fira föreningen mellan Gröne mannen och Moder Jord. Det är en tid för sensualism och uppvaknande, för relationer och kreationer. En tid för det inre bröllopet, att medvetandegöra enheten. En påminnelse om helhet och enhet när vi hamnar i dualitet, brist och saknad. Vår kropp och vårt ego kan vara olyckliga och otillfreds, men i vårt inre finns ingen separation. I närvaron och acceptansen av känslor och tankar kan vi uttrycka en vacker dans av längtan. En dans där vi använder det vi har, det som är, och uttrycker oss och firar, må det vara genom matlagning, trädgårdsarbete, konst eller möten med älskade, vänner eller främlingar.
Söndagen den 7e maj sker årets tredje träff för ”Böja linjer och bygga cirklar”, en serie kurser med fokus på närvaro, kreativitet och naturkontakt. Nytt för i år är att vi utforskar de olika grundelementen, denna gång är det Eld-elementet.
Högtiden Valborg markerar övergången mellan vår och sommar, i keltisk tradition kallat för Beltane.
Vi skapar en cirkel tillsammans. Vandrar ut i naturen, släpper taget om det som varit och bjuder in nytt med närvaro o kreativitetsövningar. Vi tänder en brasa, bjuder in elementen, firar Beltane o avslutar med en knytis-måltid.
Ta med; bekväma kläder du kan röra dig ledigt i och något att sitta på. Frukt, nötter, ost eller bröd till avslutande fikaknytis o till paus i mitten av kursen.
Anmälan; bekräfta att du kommer genom att skicka ett mejl till mig på FB (alltså inte bara klicka i "jag kommer")
Tid; 7e maj, kl 1530-20
Plats; Entren till Botaniska trädgården (vi kommer sedan ta oss ut till Änggården)
Pris; 300kr/200kr(för studenter, sjukpensionärer etc). Maxantal är 14 personer.
För frågor går det att nå mig på; 0708-474529
Write a comment