vårdagjämning 

Söndagen den 20e mars sker årets andra träff för ”Böja linjer och bygga cirklar” i Göteborg! Det är en serie kurser med fokus på närvaro, kreativitet och naturkontakt. Vi uppmärksammar högtiderna som markerar årets skiften, som vårdagjämning o valborg. Nytt för i år är att vi utforskar kroppens olika kraftcentra, Chakras; hur vi får kontakt med och kan använda dess kraft. Denna gång undersöker vi andra chakrat, Sakralchakrat, vårt känslocentrum. Vi rör oss ut bland Änggårdsbergens dalgångar och skogspartier, möter växtligheten och söker stigar in i oss själva. Vi växlar mellan egen reflexion över olika frågor, delande med varandra och uttryckande i rörelse, röst och med naturens egna material. Inspirerat av årstidernas olika kvaliteter gör vi övningar för att fördjupa kontakten mellan oss och naturen. Efter denna guidade vandring landar vi vid en vacker plats där mötet med de fyra elementen fördjupas i en ceremoni med eld och sång. Genom symboliska handlingar lämnar vi det gamla bakom oss och bjuder in den nya årstiden. Avslutningsvis firar vi övergången med en enkel måltid i brasans sken.

Obs! Se en längre text med en betraktelse över Vårdagjämningen längre ner på sidan.

 

Ta med; varma kläder du kan röra dig ledigt i och något att sitta på. Frukt, nötter, ost eller bröd till avslutande fikaknytis o till paus i mitten av kursen.

Anmälan; bekräfta att du kommer genom att skicka ett mejl till mig 

Tid; 20e mars , kl14-18.30 Obs! När vi avslutat kl 18.30, tar det oss ca 20 minuter att gå tillbaka t startplatsen.

Plats; Entrén till Botaniska trädgården (vi kommer sedan ta oss ut i Änggårdsbergen)

Pris; 300kr/200kr(för studenter, sjukpensionärer etc). Maxantal är 12 personer.

För frågor går det att nå mig på 0708-474529  Nästa träff blir vid valborg, söndagen den 7 maj. 

Varmt Välkommen!

 

Kommentarer från deltagare: 

"Tack för denna vandring med olika element för inre växt och insikt och kvällselden på hög höjd - inre glöd och rening från askan!"    

"Tack för denna underbara dag i naturen! Johan, du hjälpte oss att hitta tillbaka till moder jord och till våra inre väsen!" 

 

 

                                                          VÅRBETRAKTELSE

 

Återknyter till naturen och stillheten med en egenretreat i vänners hus ute på Orust. Klockans tickande i köket, katten som spinner i mitt knä, snön som faller över gårdsplanen. Allt hjälper mig att landa i övergången mellan februari till mars. Vandrar längs gamla stigar där bilar aldrig kört, möter stenhögar som en gång varit husväggar och lyssnar till lekfull fågelsång. Ena dagen frosthård mark och krispig luft, nästa dag ihållande mjukt snöfall, för att sedan bli till smältande floder i varmt solsken.

Våren för med sig rörelse och flöde. Nytt liv stiger ur jorden, det är en tid med snabba skiften och omställningar. Mitt i detta infaller Vårdagjämningen, runt den 20 mars, och i år strax därefter påsken. För mig har påsken alltid varit en stor högtid, nästan jämförbar med julen, mycket tack vare min mamma som är en slags sekulär traditionsbärare. Hemmet har pyntats med påskris, ägg, prydnadshönor o kycklingar i olika material. Jag och mina bröder gömmer stora godisfyllda påskägg för varandra. Vi har årliga släktmiddagar med chokladäggsrullning, lite som kulspel. Förra året målade vi dessutom ägg för första gången på 25 år.

En tioårsperiod var högtiden dessutom förknippad med kristet firande för mig. Påsken har ju en storartad dramaturgi, med offer, död och uppståndelse. Startskottet för en ny religion. Numera är mitt firande mer inriktat på naturens skiftningar, så vårdagjämningen blir viktigare, även om jag också tycker om att fira påsk, vilket faktiskt är ett slags vårfirande uppblandat med kristendom.

För några år sen upptäckte jag att det engelska ordet för påsk, easter, inte hade något att göra med öst(east) som jag trott, och inte heller med den judiska vår-högtiden pesach (som det svenska ordet kommer från). Utan det härstammar från en vår- och fruktbarhetsgudinna, Eostre på fornengelska och Ostara på forntyska. Dessutom bestäms datumet för påskdagen av två naturfenomen som är viktiga ”hedniska” tidpunkter; vårdagjämningen och fullmånen. Förenklat kan man säga att den ska firas söndagen närmast efter fullmånen som infaller på eller efter vårdagjämningen.

Vårdagjämningen, eller Ostara, handlar om balansen mellan mörker och ljus. I nordisk tradition kallas festen Segerblot, ett blot/firande för att solen än en gång besegrar mörkret och vintern. Det är också ett firande av naturens uppvaknande och växter och djurs fruktbarhet.

Vårdagjämningen infaller vid ett ögonblick när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan. Under ett dygn är dag och natt är lika långa.

Vid Ostara firas även återfödelse av jord och solguden. Båda har dött under hösten och vintern som representanter för naturens död, men vaknar nu till liv under de olika namn de bär; Mithras, Adonis, Osiris, och Dionysos. Det vi idag kallar påskfirande bygger mycket på vårdagjämningsfirandet, kristendomen flyttade högtiden till påsk. ”Påskharen”(som egentligen är marsharen) och de målade äggen kommer därifrån. Marsharen representerar den uppvaknande fertiliteten, den har sin mest aktiva parningstid just nu. Inom den persiska religionen zoroastrismen har man målat ägg vid denna tid i tusentals år. Det finns även en legend om en marshare som gav ett målat ägg till gudinnan Ostara. Ägget står för födelse och liv, cirkel och evighet. Skalet symboliserar Mångudinnan och gulan Solguden.

I en del kulturer firades nyår vid Vårdagjämningen, detta lever kvar bl.a. hos kurder och perser, som kallar högtiden Nowruz. Ett av alla de sätt de firar är att hoppa över eldar, som symboliskt tar emot sjukdom och rädslor.

Enligt keltisk tradition är asken trädet för marsmånad. Asken som i nordisk mytologi var livets träd, Yggdrasil. Den står för nytt liv, återfödelse. Vid rötterna möter vi vårt inre barn, som ligger dold i aska. När vi bjudit in henne, genom att släppa fram våra undertryckta känslor, finns det sedan plats för lek o fantasi. Att spira som en vårblomma, tränga igenom jordytan, illusionerna, när man i känslorna fått kontakt med sin djupaste kraft.

I leken blir trädet en hel värld att upptäcka. I dess krona finner vi en viloplats och likt örnen utsikt över våra liv. Vi kan inte ändra våra rötter, vår barndom, men genom acceptansen och klarsynen förvandlas våra upplevelser. I stillheten kan vi lyssna till vårt inres viskningar.

Ian S. Heginworth, en pionjär inom Environmental arts therapy, skriver så här om trädet kraft; "Oden hängde upp o ner i trädet och lärde sig runornas hemligheter, Buddha satt under det och blev upplyst och Kristus spikades upp på det. De överlämnade sig o gav upp sina gamla självbilder."

 

Vädret överraskar oss nästan varje dag under marsmånad, råfuktig kyla, byts till snöoväder och sedan till stilla soliga dagar, men värmen i jorden stiger och det börjar bli dags att så de första fröna. Den gröne mannen, Dionysos, sträcker knakande sina bruna knotiga armar mot skyn, än en gång återföds han för att förenas med sin älskade, Moder Jord. Ikväll går jag ut och lindar mina armar runt en ask och sjunger min sång: Green man awakening from his long sleep, shaking of the dry leaves, dancing around, in his warm footsteps flowers they bloom, spring is returning to our world again.

 

Write a comment

Comments: 0