Söndagen den 29e januari sker årets första träff för ”Böja linjer och bygga cirklar” i Göteborg! Det är en serie kurser med fokus på närvaro, kreativitet och naturkontakt.
Vi möts i cirkeln, rensar ut det som varit och bjuder in nytt med närvaro o kreativitetsövningar, samvaro med varandra o naturen, tänder en brasa o avslutar med en knytismåltid.
I år blir det ett extra tema vid träffarna. Vi kommer att utforska de olika elementen, denna gång kommer temat vara Luftelementet!
Obs! Se en längre text med en betraktelse över Imbolc längre ner på sidan.
Ta med; varma kläder du kan röra dig ledigt i och någon dyna att sitta på. Frukt, nötter, ost eller bröd till avslutande fikaknytis o till paus i mitten av kursen.
Anmälan; bekräfta att du kommer genom att skicka ett mejl till mig
Tid; 29e januari, kl 14-18 Plats; Entrén till Botaniska trädgården (vi kommer sedan ta oss ut i Änggårdsbergen)
Pris; 350kr/250kr(för studenter, sjukpensionärer etc). Maxantal är 13 personer.
För frågor går det att nå mig på 0708-474529
Nästa träff blir vid vårdagjämningen, 20e mars.
Varmt Välkommen!
Och så kom den äntligen, den välsignade snön. Först några små besök, sedan djup inbäddning. En äkta vinterkänsla infann sig här i Göteborg. En stor stillhet. Med möjlighet att känna ett tydligt ”före och efter” snön, en tydlig årstid. Det känns fantastiskt att få uppleva en riktig vinter, om än den blir kort. Skid- och skridskoåkning, pulkaåkning med olika farkoster i Slottsskogens stora och små backar och bara rent pulsande i den krispiga pudersnön.
Allt det vita tvingar oss att sakta ner, inte bara av halkrisk, utan för att hjälpa varandra, samarbeta för att ta oss fram, och framför allt njuta av den totala förändringen. Konstverken som uppstår naturligt och högst tillfälligt.
Året är enligt gamla traditioner indelat i olika högtider eller eldfester, varav Imbolc är en. Idag påverkas vårt samhälle väldigt lite av årets skiftningar, förr i tiden styrdes man mycket mer av detta. Att hålla reda på årstiderna gav trygghet, kraft, och var på många sätt livsnödvändigt. För mig är dessa högtider ett sätt att få närmare kontakt med naturens - och mina egna skeden. Jag får symboliska teman att fokusera på och hämta kraft och inspiration ur.
Jag tycker att det är så skönt när naturen verkligen får gå till vila och all grönska täcks av ett vitt hölje. Jag inbillar mig att det infinner sig en annan slags återhämtning för mig då. Vintern blir inte bara en tuff och mörk tid fylld av slask o influensor, utan en tydlig period med sin egen karga skönhet, en motsats till sommarens öppna famn. När vi får möjlighet att ta in och uppskatta alla skiftningar i året kan våra liv bli rikare och djupare.
Ordet imbolc är fornirländska och betyder ”i magen”, vilket syftade på fårtackornas svällande magar med de kommande lammen. En annan betydelse av ordet är ”tackornas mjölk”, att deras mjölk började rinna till då. Dessa var hoppfulla tecken på att vintern höll på att släppa sitt grepp och att våren var på väg med ny näring.
Symboliskt sett är detta en tid för idéer och inspiration att befruktas och växa till mognad. Det är också en tid för omstart, att samla krafter för att ta sig an det som inte förverkligades förra året.
Imbolc är en keltisk högtid som numera oftast firas runt den 2e februari, och markerar början på slutet av vintern. Då övergår Midvinter-perioden till Imbolc, följd senare av Vårdag-jämningen som inträffar ca 20e mars. Exakta tidpunkten är framför allt kopplad till mån- och solcykler, men även till tecken i naturen, som när de första blommorna kommer fram ur snön eller fårens graviditet.
Imbolc handlar dels om att fira solens växande kraft och den återvändande värmen, dels om att rensa inför våren. Det är en tid att göra fint hemma, sopa ut eventuella rester av förra året och vintern, skapar plats till det nya året. Enligt keltisk tradition går gudinnan Brigid på jorden vid Imbolc. Hon är helandets, poesins, och smidets inspiratör. Cykliskt sett är det tiden för Gudinnans övergång från gammal kvinna till jungfru, och för jordens återfödelse. Det som har legat i vila vaknar upp igen, nytt liv föds i livmodern.
I nordisk asatro firade man Disablot i övergången mellan februari och mars, då man även hade ett stort möte och marknad, Disting. Det är en fest för hemmets kvinnliga skyddsandar, disorna, och för valkyriorna. Temat är önskningar om god skörd.
I kristendomen kallas högtiden Kyndelsmässodagen (Candlemass på engelska), när man bl.a. firar minnet av hur Jesus som spädbarn bars fram i templet. Mycket talar för att gudinnan Brigid omvandlades till Sankt Brigit, som firas på flera håll den 2e eller 14e februari.
Den keltiska kalendern har ett träd för varje månad, pilen är februaris representant. Hon anses vara den mest feminina av träd, och står som symbol för både kärlek och sorg. Pilträdet bjuder in oss att släppa taget om det som är dött, det som håller oss tillbaka. Att möta smärtan i den mörka natten och låta sörjandet skölja igenom oss utan att göra motstånd, som en frisk vårflod. I stillheten som följer kan nya frön gro. Jag känner igen detta i mitt eget liv, att det är mycket känslor som rör sig nu i de underjordiska floderna. Gamla mönster och monster som spelat ut sin roll, men inte frivilligt släpper taget. Djupa andetag, tillit och tålamod hjälper till att ge utrymme åt sorgen att dansa en sista dans, för att sedan återfödas som kärlek. Gång på gång återvänder vi inåt för att växa. Lite mindre rädda varje gång, och i snön syns plötsligt vintergäcken och snödropparna.
Inspiration till denna text kommer bl.a. från flera sidor på nätet (Wikipedia, Gudinne- och Neopaganhemsidor), och boken ”Environmental Arts Therapy” av Ian Siddons Heginworth.
Write a comment