Den 20e och 27e september sker årets fjärde omgång av ”Böja linjer och bygga cirklar”, en serie kurser med fokus på närvaro, kreativitet och naturkontakt. Denna träff är temat höstens ankomst, kallad Mabon i keltisk tradition.
Vi möts i cirkeln,vandra ut i skogen, rensar ut det som varit och bjuder in nytt med närvaro o kreativitetsövningar, samvaro med varandra o naturen, tänder en brasa o avslutar med en knytismåltid.
Cirkeln erbjuder ett avbrott från det linjära tänkandet, en paus för återhämtning, centrering och perspektiv.
Se en längre text om Höstdagjämningen nedan!
Ta med; varma kläder du kan röra dig ledigt i och något att sitta på. Frukt, nötter, ost eller bröd till avslutande fikaknytis o till paus i mitten av kursen.
Anmälan; bekräfta att du kommer genom att skicka ett mejl till mig på FB (alltså inte bara klicka i "jag kommer")
Tid&plats; 20e september, kl 16-20.30, vid entrén till Botaniska trädgården (vi vandrar sedan ta ut i Änggårdsbergen), Göteborg.
27e september , kl 14-18, utanför Gaiacenter, Norra Fogdarödsvägen 6, Höör(Vi vandrar sedan ut i skogen)
Pris; 300kr/200kr(för studenter, sjukpensionärer etc). Maxantal är 14 personer.
För frågor går det att nå mig på 0708-474529
Vandrar ut i skogens fuktiga grönska. Solen silas genom bokbladens välvda tak. Småfåglar kvittrar ännu i busksnåren. Överallt svampar i olika storlekar och färger. Badar i en grund, svalkande tjärn och torkar på varma hällar. Klättrar upp för slänter och klippor, smakar de röda lingonens speciella sötma. På en ås får jag utsikt över staden, bilarna hörs endast som ett svagt sus. Solen går i moln, men vinden är svag och ljum. Når fram till mitt mål, en undanskymd eldstad jag gjort ett tidigare år. Här hittar jag turens enda skogsguld, ett litet bestånd kantareller. Gör upp en brasa och njuter av enträets aromatiska doft när det förvandlas till kol.
Varje år kommer hösten, lägger sommaren till vila, ibland bryskt, ibland milt smekande som i år. En tid att flytta eller låta rötterna djupna än mer. Vindarna är starka och lockar till äventyr, mullens mörka bördighet lovar trygghet och framtida skördar. En odlingscykel är slut och redan tar nästa vid. Allt som odlats dör, skördas och rensas undan. Vi håller fröna i vår hand, en ny början.
Runt den 21e september infaller Höstdagjämningen. Året är enligt flera gamla traditioner indelat i 8 högtider eller eldfester, varav höstdagjämningen är en. Idag påverkas vårt samhälle väldigt lite av årets skiftningar, förr i tiden styrdes man mycket mer av detta. Att hålla reda på årstiderna gav trygghet, kraft, och var på många sätt livsnödvändigt.
För mig är dessa högtider ett sätt att få närmare kontakt med naturens - och mina egna skeden. Genom att stanna upp vid dessa åtta tidpunkter får jag perspektiv på mitt liv. Från olika traditioner, främst den keltiska, får jag symboliska teman att fokusera på och hämta kraft och lekfullhet ur, när jag betraktar mitt liv och naturen.
Höstdagjämningen, som infaller om en dryg vecka, handlar om balansen mellan mörker och ljus. Den infaller vid ett ögonblick när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan. Under ett dygn är dag och natt är lika långa.
Liksom vid Vårdagjämningen är det en tid att begrunda polariteterna i livet; görande o varande, tanke o känsla, trygghet o frihet, godhet o ondska. Hur ser det ut i våra liv? Och hur ska vi förhålla oss till alla mörka händelser i världen, hur kan vi bidra med ljus? Var hämtar vi styrka när sorgen förlamar våra hjärtan? När ska kärlekens sång öppna hatets bojor? Kan vi behålla friden inuti när det stormar som hårdast?
Genom att gå ut i naturen, ensam eller med andra, kan vi få vila och hämta kraft, låta tankarna röra sig i nya banor. Vi kan öppna oss i tacksamhet för naturens gåvor o böndernas ansträngningar. Samtidigt som vi firar skörden accepterar vi att naturen går till vila och stillhet, och att värmen ger vika för kölden.
Denna förvandling har många myter kopplade till sig. Guden i form av Den gröne mannen dör med växtligheten o återföds till våren. Gudinnan omvandlas från Modern till Den gamla häxan. Hennes nedstigande i dödsriket har skildrats i bl.a. historierna om den sumeriska gudinnan Inanna, och om Demeter och hennes dotter Persephone i den grekiska mytologin.
Skördegudinnan Inanna stiger ner till dödsriket när hon blivit sviken av sin make. Där får hon träda in framför sin syster dödsgudinnan Ereshkigal, efter att ha avsagt sig all sin makt. Hon dödas för att förnekat det mörka inom sig, men återföds och försonas med sin syster. Ljus och mörker, himmel och dödsrike försonas. Inannas make, Dumuzi, straffas att tillbringa halva året i dödsriket.
Trädet eller växten, som enligt keltisk tradition förknippas med september, är Murgrönan. Den anses vara det starkaste ”trädet” då den kan kväva till och med den största ek. Murgrönan kan blockera vår väg, utmana oss. Den kallar oss inåt, till att möta oss själva och vår skugga. Är vi redo att tränga igenom och se vad som döljer sig där bakom. Vad är det som blivit bortglömt och göms bakom murgrönans klänggrenar?
Låt oss mötas för att dela sommarens skörd av upplevelser, och samtidigt ta ett avsked av den tid som varit utan att försöka hålla den fast. Tillsammans kan vi hjälpa varandra att gå vidare, stötta, spegla och rensa undan murgrönan. Välkomna till en höstdagjämningsträff, för grundning, närvaro och firande!
Write a comment