lunasa/skördetid 2015

Söndagen den 9e augusti sker nästa träff för ”Böja linjer och bygga cirklar”, en serie kurser med fokus på närvaro, kreativitet och naturkontakt. Högtiden Lunasa är ett firande av skördetiden.

Vi skapar en cirkel tillsammans. Vandrar ut i naturen, släpper taget om det som varit och bjuder in nytt med närvaro o kreativitetsövningar. Vi tänder en brasa, bjuder in elementen, firar årets skörd o avslutar med en knytis-måltid.

Cirkeln erbjuder ett avbrott från det linjära tänkandet, en paus för återhämtning, centrering och perspektiv.

 

Ta med; kläder du kan röra dig ledigt i och något att sitta på. Frukt, nötter, ost eller bröd till avslutande fikaknytis o till paus i mitten av kursen (gärna något lokalodlat!)

Anmälan; bekräfta att du kommer genom att skicka ett mejl till mig på FB (alltså inte bara klicka i "jag kommer")

Tid; 9e augusti, kl 16-20.30

Plats; Entrén till Botaniska trädgården (vi kommer sedan ta oss ut i Änggårdsbergen)

Pris; 300kr/200kr(för studenter, sjukpensionärer etc). Maxantal är 14 personer.

 För frågor går det att nå mig på 0708-474529

Naturens expanderande fas, fram till Sommarsolståndet, har lämnat plats till en tyngre fas, av väntan och vila. I år har dock väntan varit lite mer ansträngd än vanligt i Sverige, då ihärdigt regnande o blåst gjort sommaren mindre vilsam. Än väntar vi på att helt få kapitulera i ett långvarigt högtryck. Att få uppleva vår organism gå in i en djup vila.

En väntan i vila är ingen ansträngning, bara varande. Lapa i sig solens värme. Omvandla allt görande, allt kämpande till frukt. Utan ansträngning, bara genom att låta sig lysas på av solstrålarna. Spärra ut fingrar och tår, låta ljuset ta sig in i mellanrummen, i skuggplatserna. Där myllan är som mörkast och fuktigast. Där jordmånen är som bäst och samtidigt vaktad av de mest svåraccepterade känslorna. De som vi inte ens vill kännas vid inför oss själva.

Tänk om vi bara kunde låta solen göra sitt jobb, lysa med sin medvetenhet på skuggan, som varken är ful eller ondskefull, bara omedveten, osedd och oälskad.

Vi har ett perfekt tillfälle under sommaren att ge oss själva en paus i kampen mot våra känslor. I hettans och blomdoftens tid är det lättare att överlämna sig till vår inre sols vishet; närvarande och icke dömande. Men även ett kraftigt sommarregn med åska kan vara djupt befriande och renande. Bara låta regnet skölja över kroppen, blöta ner kläder och hår, väcka det slumrande barnet som älskar att hoppa i vattenpölar och dricka regndroppar som rinner ner för ansiktet.

Tänk om vi kunde tillåta våra känslor att vara som de är, säga ja till livet hur det än ser ut, och därigenom få tillgång till den kraft som nuet besitter. Ta vara på de ljumma augustikvällarnas vandring bland lustgårdens träd, som dignar av mogen frukt. Ur naturens sköte får vi all näring vi behöver.

Runt den 1a augusti infaller Lughnasadh, den keltiska skördehögtiden, senare även kallad Lammas i kristen kultur. Lughnasadh, förenklat till Lunasa, betyder ”till Lughs åminnelse”. Lugh är en keltisk gud vars namn kan betyda ”skinande ljus” eller ”binda kontrakt”. Det kristna namnet Lammas betyder Limpmässodagen, det kommer av att man till den gudstjänsten skulle ta med sig en limpa bröd bakad på nyskördad säd.

Lunasa handlar om firandet av årets första skörd, speciellt åkrarnas säd, och att visa tacksamhet för överflödet i naturen i form av bär och frukt.

Lugh är en mytomspunnen gestalt, som både är en trickster, likt den romerske guden Merkurius, och en framstående krigarkung. Han är även förknippad med jordbruk. Myten säger att han sparade livet på en fiendekrigare i utbyte mot att denne lärde Lugh och hans folk att så och skörda.

Han ska ha instiftat Lunasafirandet till minne av sin döda fostermor, Tailtiu. En av legenderna kring henne är att hon dog av utmattning efter att röjt en stor skog, för att jorden skulle kunna brukas och odlas. På sin dödsbädd ska hon ha förutspått att så länge de firade hennes minne skulle Irland inte vara utan sång. Namnet Tailtiu kommer från fornkeltiska för ”den stora av jorden”.

De gamla Lunasafestligheterna var omfattande med sporttävlingar, musikuppträdanden och marknader. Man tackade gudarna för ännu ett års skörd, bl.a. genom att offra dockor gjorda av majs. Dockorna representerar växtlighetsguden, kallad Majsmannen eller Den gröna mannen, som offrar sig för att naturens återfödelse ska ske. Offret fullbordas först vid höstdagjämningen, hans överlämnande ger kraft till nästa skörd. Ordspråket ”den enes död är den andres bröd”, får plötsligt en vacker klang.

Gudinnan har vid denna tid, liksom guden Lugh, krigarkaraktär. Hon är Macha, korpen som sitter vid slagfältet och väntar på de döda. Lunasa är inte bara överflödets tid, utan genom skörden också en dödens tid, en cykel fullbordas.

Det finns lager på lager av historier om dessa högtider, alla handlar på olika sätt om att uppmärksamma cyklerna av liv och död, växtligheten som dör för att vi ska leva.

Utan kamp lämnar moroten jorden, tomaten sin planta och sädeskornet sitt ax. Väl på vår tallrik, sker skördens sista förvandling, från konstverk till livgivare.

Vi mognar, slappnar av, blir till frukt. Vi vågar falla från trädens trygghet. Vi överlämnar oss, blir till näring åt varandra.

Nu är en tid att skörda och fira vår resa, våra insikter och gåvor. Även om årstiden övergår i sensommar och hösten anas i fjärran, finns det gott om tid kvar att njuta. Njuta av livet, fira vad vi åstadkommit, lägga upp frukten och grönsakerna på faten. Tacka, välsigna, dela.

 

Låt oss mötas för att dela våra frukter, såväl yttre, som inre. Tillsammans kan vi hjälpa varandra att växa; genom att stötta, spegla, och acceptera de olika resor vi befinner oss på.

Write a comment

Comments: 0