vårceremoni 2015

Den 22a och 29e mars sker årets andra omgång av ”Böja linjer och bygga cirklar”, en serie kurser med fokus på närvaro, kreativitet och naturkontakt. Denna träff är temat vårens ankomst, kallad Ostara i keltisk tradition.

 Vi möts i cirkeln, rensar ut det som varit och bjuder in nytt med närvaro o kreativitetsövningar, samvaro med varandra o naturen, tänder en brasa o avslutar med en knytismåltid.

Cirkeln erbjuder ett avbrott från det linjära tänkandet, en paus för återhämtning, centrering och perspektiv.

Se en längre text om Vårdagjämningen nedan

 

Ta med; varma kläder du kan röra dig ledigt i och något att sitta på. Frukt, nötter, ost eller bröd till avslutande fikaknytis o till paus i mitten av kursen.

Anmälan; bekräfta att du kommer genom att skicka ett mejl till mig

på FB (alltså inte bara klicka i "jag kommer")

Tid; 22a mars, Entrén till Botaniska trädgården (vi kommer sedan ta oss ut i Änggårdsbergen), Göteborg.

29e mars, utanför Gaiacenter, Norra Fogdarödsvägen 6, Höör

Pris; 300kr/200kr(för studenter, sjukpensionärer etc). Maxantal är 14 personer.

För frågor går det att nå mig på 0708-474529​


BETRAKTELSE ÖVER VÅRDAGJÄMNING 2015

Äntligen värms jag av solens vita strålar i den lilla oasen vid Rambergets fot. Har sett ekorrarnas lekfulla rörelser bland fjolårslöven och luktat på snödroppar och vintergäck. Fågelkvitter omsluter mig med inslag av en hackspetts pickande. Våren för med sig rörelse och flöde. Fåglarna återvänder med sånger om äventyr i fjärran länder. Snön smälter och blottar gröna och bruna fält. Nytt liv stiger ur jorden, bäckarna forsar av vatten och samtidigt blir de kvarglömda resterna från vintern synliga, allt det som gömts i mörker och kyla. Det är en tid med snabba skiften och omställningar. Det är en tid för vårstädning och för att så nya frön i myllan.

Den 20e mars infaller Vårdagjämningen i år, eller Ostara som högtiden också kallas. Den handlar om balansen mellan mörker och ljus. I nordisk tradition kallas festen Segerblot, ett blot/firande för att solen än en gång besegrar mörkret och vintern. Det är också ett firande av naturens uppvaknande och växter och djurs fruktbarhet.

Vårdagjämningen infaller vid ett ögonblick när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan. Under ett dygn är dag och natt är lika långa. Ostara och eostre är forngermanska, respektive forn-engelska, namn på en gudinna som förknippas med vår och fruktbarhet. Namnet lever vidare i de kristnas påskfirande (easter). Gudinnan förenas vid denna tid med en fruktbarhetsgud och vid yule(jul) föds ett barn.

Vid Ostara firas även återfödelse av jord och solguden. Båda har dött under hösten och vintern som representanter för naturens död, men vaknar nu till liv under de olika namn de bär; Mithras, Adonis, Osiris, och Dionysos. Det vi idag kallar påskfirande bygger mycket på vårdagjämningsfirandet, kristendomen flyttade högtiden till påsk. Även de målade äggen och ”påskharen”(som egentligen är marsharen) kommer därifrån. Inom den persiska religionen zoroastrismen har man målat ägg vid denna tid i tusentals år. Marsharen representerar den uppvaknande fertiliteten, den har sin mest aktiva parningstid just nu. Det finns även en legend om en marshare som gav ett målat ägg till gudinnan Ostara. Ägget står för födelse o liv, cirkel och evighet. Gulan symboliserar Solguden o skalet Mångudinnan.

I en del kulturer firades nyår vid Vårdagjämningen, detta lever kvar bl.a. hos kurder och perser, som kallar högtiden Nowruz. Ett av alla de sätt de firar är att hoppa över eldar, som ska ta emot sjukdom och rädslor.

Denna månads träd är enligt kelterna asken. Den som i nordisk mytologi var livets träd, Yggdrasil. Asken står för nytt liv, återfödelse. Vid rötterna möter vi vårt inre barn, som ligger dold i aska. När vi bjudit in henne, genom att släppa fram våra undertryckta känslor, finns det sedan plats för lek o fantasi. Att spira som en vårblomma, tränga igenom jordytan, illusionerna, när man i känslorna fått kontakt med sin djupaste kraft.

I leken blir trädet en klätterställning, en hel värld att upptäcka. I dess krona finner vi en viloplats o likt örnen utsikt över våra liv. Vi kan inte ändra våra rötter, vår barndom, men genom acceptansen o klarsynen förvandlas våra upplevelser. I stillheten kan vi lyssna till vårt inres viskningar. Ian S. Heginworth beskriver ungefär så här "Oden hängde upp o ner i trädet och lärde sig runornas hemligheter, Buddha satt under det och blev upplyst och Kristus spikades upp på det. De överlämnade sig o gav upp sina gamla självbilder."

Vädret växlar mellan grå bitande kyla och solig klarblå himmel, men dagarna bli längre och snart segrar ljuset. Värmen i jorden stiger och det börjar bli dags att så de första fröna. Den gröne mannen, Dionysos, sträcker knakande sina bruna knotiga armar mot skyn, än en gång återföds han för att förenas med sin älskade, Moder Jord. Ikväll går jag ut och lindar mina armar runt en ask och sjunger min sång: Green man awakening from his long sleep, shaking of the dry leaves, dancing around, in his warm footsteps flowers they bloom, spring is returning to our world again.