RETREAT FÖR MÄN 2014

Hur blev jag den jag är? (vilka o vad har präglat mig?)

Med denna öppna fråga bjuder vi in er män som vill vara med i ett delande samtal som sträcker sig över en helg i oktober.

Vi kommer vandra i natursköna miljöer, göra kreativa närvaroövningar o laga mat tillsammans. Kanhända... uppstår det musikjam i Drama-ladan eller så blir det ett dopp i magiska sjön Djupvattnet? Men framför allt lyssnar vi till likasinnade och oliktänkande i höstglödande landsbygd strax innanför havsbandet i undersköna Bohuslän.

 

Varmt Välkomna önskar

Örjan Palmgren & Johan Granbom

 

Ta med; sängkläder, kläder för vandring (regnkläder o bra skor) och lek (mjukis/yogabyxor), musikinstrument om du har. Termos och vattenflaska är bra till vandringen också.

 

Kostnad; 900kr/800kr (student eller om du reser långt)

-om anmälan före 21 september, annars 1050kr.

Då ingår mat och två övernattningar.

Platser; max 9 (minimum 4)

Anmälan till mail@ohonosund.se; örjan (då får du ett bankgiro att betala in till).

För frågor ring Johan på 0708-474529

För er som vill åka kollektivt är närmaste hållplats "Tegneby korsväg, Orust". Meddela det isåfall så möter en bil upp (5 min med bil, 50 min till fots, joggandes).

Buss avgår 15.50 fr N.E. terminalen, framme 17.10

På söndag går bussen 15.44 tillbaka till Göteborg.

 


En del av en text vi använde i förra Retreaten:

 

MÄN, SORG OCH ENSAMHET

 

Vårt samhälle, vår värld, styrs av normer som kallas ”manliga”. Normerna har ingen absolut koppling med de av oss som är av mankön, men de efterföljs i högre utsträckning av oss. Vi som är män premieras i mycket högre grad än kvinnor, om vi efterföljer dem. Det anses ligga i vår natur att bete oss efter dessa normer. T.ex. stark, tyst, uthållig, rationell, initiativrik, kämpande, självständig, pragmatisk. Men inte känslig, förvirrad, otydlig, svag eller beroende. När egenskaperna står uppdelade så här är det lätt att önska att vi skulle vilja vara just så. Gudomliga statyer från ett grekiskt tempel. Förutom att det inte går att bli berörd av livet då; en kyss från en älskad, en solnedgång, ett spädbarns leende. Då är vi kalla som en staty. Problem uppstår också när vi blir sjuka, arbetslösa, ensamma. Då anses vi inte längre vara ”manliga”. Då är vi människor, och de är inga grekiska marmorgudar, de är alla egenskaper i en evig dans, ständigt föränderlig. Innan vi accepterar detta är vi fast i manlighetens fängelse. Där det räknas som framgång att äga, man ska ha pengar, snabba bilar, dyra kläder, muskulös kropp o en vacker familj. Vi förväntas offra vår tid, för dessa ting. Vi förväntas även offra våra liv för att reda ut våra ledares konflikter, vi ska ge oss ut i krig och döda män, kvinnor och barn. Vi dör tidigare än kvinnor, missbrukar mer, sitter mer i fängelse, lider av ensamhet, isolering och olycka. I manlighetens tänkande finns det bara vinnare och förlorare. Antingen har du rätt eller så har jag det, antingen är jag bäst eller du. En ständig kamp. Vi kan tro att vi är fria från allt detta, men vi har alla på ett eller annat sätt präglats av dessa värderingar under vår uppväxt. Och även om vi fått med oss andra ideal är de ändå i relation med dessa värderingar, som uppror eller ifrågasättande. Det finns så många olika personligheter med mankön, det kanske enda vi alla bär med oss är denna för trånga kostym, en illusion av ett idealsätt att vara människa på. Som våra personligheter har skavt sig mot hela livet; försöka passa in, tävla, acceptera, kämpa emot, skämta bort. Som ett svårbotat virus i vårt tankesystem.

 

Write a comment

Comments: 0